vänta! vad väntar vi på?

publicerat i daily, tankar;
Jag stod och väntade på bussen tidigare imorse med en 24 minuters väntetid. Jag kunde stå där och sucka, gnälla och gäspa över hur värdelöst allting var, precis som kvinnan som satt på en bänk några meter bortom mig gjorde, men istället så brast jag ut i ett skratt.. Här gav vi 24 minuter av vårat liv till att vänta. Hur många minuter utav sitt liv spenderar man egentligen inte på att just vänta? vänta på bussen, vänta på att någon ska höra av sig, vänta på att hitta sin livskärlek, vänta tills fredag, vänta tills man slutar jobbet, plötsligt känns det som om hela livet går ut mer på att vänta än på att leva. De kändes som om hela livet var ett skämt, och det var omöjligt att hålla sig för skratt.. Vad gjorde jag själv ståendes där förresten? Jag brukar ändå välja att gå, men det fanns nog en mening med att jag skulle sätta svärdet i stenen och förstå hur mycket både jag själv och andra lever livet väntandes på annat, istället för att leva i nuet.

Tänk dig att det är just du som står där och suckar och väntar på den förbannande bussen. Se det som en synonym. Tänk dig att de är du som väntar på ett föremål/en person/att något skall ske som för dig framåt, mot ditt mål. Tänk dig att hur länge du än kollar på tidtabellen så ändras inte minutrarna. 24 minuter, de står kvar. Ingenting sker.. Du inser att det inte är så långt till nästa busshållplats, du kan till och med se den, så du sätter fram en fot och börjar gå.. Du tar första steget och kommer närmare din destination. När du kommer fram så märker du att den tiden du la ner på att gå lönade sig. Du känner dig glad att du faktiskt gick, för nu har du kommit någonstans på vägen. Du slutade vänta och tog tag i saken själv. Nu har du lagt ner några minuter av ditt liv på att komma framåt istället för att stå kvar på samma plats, och äntligen gjorde du något av ditt liv. Hur litet steg det än var, så är det de små stegen som blir något stort i längden, hänger ni med? 
 
För ärligt talat, den där kvinnan som satt och väntade på bussen skulle inte längre än några hållplatser, hon hade hunnit fram till sin destination långt innan bussen nådde dit. och istället för att sitta klagandes, negativ och ihopslukad väntandes på bussen hade hon kunnat ta tag i saken själv, brytit hennes vanliga mönster och fått ett litet nytt perspektiv på saker och ting. Jag lovar att man blir klokare,och gladare av att ta tag i saken själv, istället för att sitta och sura, vara bittra, tänka att allting suger men att det någon gång kanske blir bättre.. ja man väntar, och väntar, och väntar... Men vänta, vad väntar vi egentligen på?
 

Kommentera inlägget här :