i might be alive but i'm not living at all

publicerat i daily;
Är inne i en annan dimision än er andra tror jag.. Jag läser att folk skriver, men jag kopplar inte att det är till mig, att jag kanske borde svara eller att jag borde finnas där, låta någon finnas där för mig. De känns som om det är ett stort genomskynligt, men tjockt glas-skal runtom mig och att ingen kan krossa det, hur mycket man än skulle försöka. Jag tycker verkligen inte synd om mig själv, men jag vill inte släppa in någon som ska tycka synd om mig heller. Jag blir så arg och ledsen att jag inte vet vad jag ska ta mig till om folk tror att de ska kunna tycka synd om mig nu, när de alltid har sagt att jag ska sluta tycka synd om mig själv tidigare. Försök inte få ut något ur mig för då kommer jag låsa igen och slänga nyckeln i havet, just saying.

Annars så hade jag nyligen två helt spårade veckor i alanya. Kan skratta så jag gråter åt så himla mycket saker som hände alltså.. De sägs att man måste vara på botten för att nå toppen och på riktigt var jag nog så långt ner som man någonsin kan komma, men också så högt upp som man kan komma under denna period. "HERREGUUUUD" kram ozzy. Ska skriva av mig massor så jag kan minnas - men vi får se när det blir.♥

Kommentera inlägget här :