Imorse klockan 08.00 stod en hund och knackade på min ytterdörr - direktbeställd ifrån blockets hemsida. Vad kul, tänkte jag - som jag sedan fick ångra då den skäller så att hela sverige vaknade till liv (kanske är bra iochförsig?. wake up call sweden, 911 emergency.) Nejmen på riktigt, kände hur ångesten riktigt kröp i ryggraden och försökte andas djupa andetag samtidigt som jag tog ut hunden ifrån min lägenhet för en riktig långpromenad.. Tillslut satt vi oss på en parkbänk och när hunden började darra försökte jag lägga på min tröja.. Först attackerade han den, men när jag tänkte positivt och kärleksfullt att jag gjorde de med omsorg och frsökte en gång till, så hoppade han istället upp i mitt knä och gav mig en blöt puss, wow tänkte jag. Nu ska jag gå hem och ge det ett försök till...
Nu ligger Marley, som bebishunden jag är hundvakt till så fint heter brevid mig i sängen och sover samt suckar, han tycker nog att det är tråkigt när jag bara ska blogga hela tiden, skämt åsido.
Det jag vill komma fram till med detta inlägg är nog mest att jag faktiskt övervann en liten rädsla idag. 1. Jag bestämde träff med någon från internet (nog bara för att överlämna hunden men har verkligen fobi över att träffa människor jag bara pratat med via internet innan) 2. Trotts panikångesten klarade jag av att hantera situationen, 3. Jag gav upp och tänkte lämna hunden till mams, men bestämde mig istället för att ge det ett nytt försök = gav inte upp för att jag misslyckades första gången, och klarade det faktiskt fint 2a gången hunden kom in i lägenheten.
Dag 1 är en utmaning. vi får se om det blir några fler dagar..
Nu ligger Marley, som bebishunden jag är hundvakt till så fint heter brevid mig i sängen och sover samt suckar, han tycker nog att det är tråkigt när jag bara ska blogga hela tiden, skämt åsido.
Det jag vill komma fram till med detta inlägg är nog mest att jag faktiskt övervann en liten rädsla idag. 1. Jag bestämde träff med någon från internet (nog bara för att överlämna hunden men har verkligen fobi över att träffa människor jag bara pratat med via internet innan) 2. Trotts panikångesten klarade jag av att hantera situationen, 3. Jag gav upp och tänkte lämna hunden till mams, men bestämde mig istället för att ge det ett nytt försök = gav inte upp för att jag misslyckades första gången, och klarade det faktiskt fint 2a gången hunden kom in i lägenheten.
Dag 1 är en utmaning. vi får se om det blir några fler dagar..
Duuuktiga du!! <3 grymt!
skrattade högt åt "han tycker nog det är tråkigt att jag bloggar hela tiden" HAHAH