Första skoldagen är väl en sån där dag då man vill känna sig lite extra fin, man såg det liksom som en ny chans att nästan börja ett nytt liv, om man bara var lite coolare.. Jag minns själv hur jag stod framför spegeln och tuperade håret, tog på mig de dyraste jeansen & någon tuff skinnjacka trotts att man kokade under kläderna.. De flesta kanske hade valt klänning, men jag trivdes bäst med att gömma min kropp.. Jag var LIVRÄDD för att någon skulle kalla mig ful/tjock/dålig..men vem är någon annan än jag att definera mig?
Jag orkade inte hålla igång det där varje morgon när jag hade sömnproblem som gjorde det omöjligt för mig att inte ta vara på de få minutrarna jag fick sova. Istället blev det att jag gick till skolan på min kropps villkor. När migränen lagt sig tillräckligt, när jag vaknat upp ur en dröm, när smärtan i magen inte skärde lika hårt.. De blev in i duschen, på med mjukiskläderna och gå. Ja, jag gick faktiskt ifrån mitt märkes-beroende till mjukis ifrån dag till dag, liksom mitt humör..
Men det här vill jag säga till dig som går med ångest till skolan idag. Istället för att sitta och gråta framför spegeln så starta meditation musik på youtube och sätt dig ner. Blunda, och andas in och ut. Låt inte någon tanke fånga dig utan se världen ur ett större perspektiv. Tänk att du sitter på något moln och ser ner på dig själv, och på hela världen. skicka ner kärlek, ta emot kärlek och fortsätt andas. De kraven som finns på dig nu är inte ditt liv. Ditt mående är mycket viktigare än den där engelska läxan du kommer att få, och viktigare än vad rickard har att säga om din kropp eller dina kläder som ett exempel. och DU måste förstå det. Känner du den där känslan i bröstet och hur hela världen försvinner omkring dig när du tänker på att behöva gå in i skolan så ska du veta att du är inte ensam, och du behöver inte leva med det.
Jag orkade inte hålla igång det där varje morgon när jag hade sömnproblem som gjorde det omöjligt för mig att inte ta vara på de få minutrarna jag fick sova. Istället blev det att jag gick till skolan på min kropps villkor. När migränen lagt sig tillräckligt, när jag vaknat upp ur en dröm, när smärtan i magen inte skärde lika hårt.. De blev in i duschen, på med mjukiskläderna och gå. Ja, jag gick faktiskt ifrån mitt märkes-beroende till mjukis ifrån dag till dag, liksom mitt humör..
Men det här vill jag säga till dig som går med ångest till skolan idag. Istället för att sitta och gråta framför spegeln så starta meditation musik på youtube och sätt dig ner. Blunda, och andas in och ut. Låt inte någon tanke fånga dig utan se världen ur ett större perspektiv. Tänk att du sitter på något moln och ser ner på dig själv, och på hela världen. skicka ner kärlek, ta emot kärlek och fortsätt andas. De kraven som finns på dig nu är inte ditt liv. Ditt mående är mycket viktigare än den där engelska läxan du kommer att få, och viktigare än vad rickard har att säga om din kropp eller dina kläder som ett exempel. och DU måste förstå det. Känner du den där känslan i bröstet och hur hela världen försvinner omkring dig när du tänker på att behöva gå in i skolan så ska du veta att du är inte ensam, och du behöver inte leva med det.
De finns lärare som övar hela nätter långa på va de vill lära ut till just dig, och de gör inte de för att vara elaka. De ger dig inte läxor för att du ska känna att ditt liv inte är värt att leva, utan för att de vill lära dig de dom har fått på sin lärarplikt att lära ut, även om kanske inte jag och du tycker att det är så viktigt att kunna vissa saker de lär ut. Hur som helst så gör de det för din framtid, och de är inte mot dig- de är på din sida. Våga prata med dem om något känns jobbigt. Var Öppen med hur du känner dig, och håll det inte inom dig så som jag gjorde.
Jag vet att det kan vara svårt att prata, men skriv ett brev om det känns lättare. Finns det någon vuxen på skolan som du litar på- så ge brevet till den. Förklara för läraren vad som får dig att må dåligt, om någon är elak eller om du inte förstår något, om du inte kan sova så att du tappat konsentrationen, förklara och tala ut. Känner du att det inte finns någon vuxel alls som du kan lita på, så lägg brevet anonymt i deras bok/pärm/låda. Du kan bli förvånad över hur mycket de egentligen bryr sig om dig, faktiskt är lärarna så mycket snällare än vad man kan tro.
En annan sak som egentligen är HELT självklar är att de andra säger om dig, de definerar deras personlighet och har ingenting med dig att göra. Du är INGENTING som någon annan säger, du är du - din sanning. Däremot kan man höra att man är dålig så många gånger att man själv bankat in i sin hjärna att det är sant.. har du gjort detta är det dags att bryta det tankemönstret nu. för DU är bra. DU är fin. DU är stark. DU kan åstadkomma allt DU vill. jag tror verkligen på det, jag tror på dig och på att alla har samma starka kraft inom sig. Som sagt - meditera och lär dig se saker ur ett större perspektiv.. du kommer att insé vad lite saker som kännts som de har spelat hela världen i år och dagar egentligen spelar någon roll..
and by the way! Jag vill verkligen inte att NÅGON som läser det här ska behöva gå till skolan och må dåligt, så snälla rara underbara ni.. Om ni inte vågar ta steget att prata med någon annan, så skriv till mig? jag gör ALLT för att hjälpa till, på riktigt. oavsett vem du är så tror jag att du har hittat till min blogg av någon anledning, och kanske är det en av dem!