Det är med stor sorg jag just nu sitter och skriver här.. mitt hjärta går iprincip sönder och jag kan inte kontrollera mina tankar som snurrar på högvarv innanför pannbenet på mig.. Det är självklart lika hemskt vart än saker händer, men när man har ett personligt band till något så gör det liksom ondare, än när man inte har det.
Som några av er vet, så har jag en nära vän i Alanya, som är ifrån Kuristan. Och det är inte bara han, utan även även hela gänget ifrån mitt favorit "party" ställe som är därifrån, and even more, även andra bekanta. Och just nu råder det världens kaos i Alanya. Alltså jag vill bara spy rakt ut, skrika i min kudde och slå nästa elaka själ jag möter på.. De känns som det här just nu är min ventil för att få ur mig all ilska och sorg jag har inom mig. De liksom triggar mig, och jag får inget stopp på det..
Som några av er vet, så har jag en nära vän i Alanya, som är ifrån Kuristan. Och det är inte bara han, utan även även hela gänget ifrån mitt favorit "party" ställe som är därifrån, and even more, även andra bekanta. Och just nu råder det världens kaos i Alanya. Alltså jag vill bara spy rakt ut, skrika i min kudde och slå nästa elaka själ jag möter på.. De känns som det här just nu är min ventil för att få ur mig all ilska och sorg jag har inom mig. De liksom triggar mig, och jag får inget stopp på det..
Kurdiska resturanger, affärer och klubbar brinner, alla demostrerar och kurder och turkar går emot varandra när de egentligen borde sammarbeta.. Jag ska inte uttala mig om vem som gör rätt och vem som gör fel, då jag inte känner till allt kring historierna men då mina vänner drabbas så kan jag inte låta bli att bara vilja få stopp på det..
hur kan det bli såhär fel?
hur kan det bli såhär fel?