Jag kan inte fatta att jag någonstans i mitt hjärta tycker synd om dig. Att jag trotts allt hat, samtidigt känner empati för det liv du varit med om. Att jag trotts allting som har hänt dagligen försöker sätta på mig dina skor. att Jag, jag JAG kan förstå att du har blivit så pass skadad under dina senaste år att du är kapabel till exakt vad som helst. Förmodligen har du redan utan eget val dödat, och då finns det väll ingenting som är värre än det? Jag kan förstå hur du handlar. Hur du känner att du behöver din tron, och att det inte finns någon gräns på hur långt han kan gå, för att inte känna sig förminskad. Och jag lider med dig, vilket jag i min situation egentligen inte borde göra. Men som alla vet så ser jag alltid saker ur allas perspektiv, inte bara ett och här kan jag inte "förstora" mig själv..
Inatt drömde jag till-och-med om hur han kom fram och bad om ursäkt, något som aldrig skulle hända ifrån en så stolt människa i verkliga livet, men ändå så känner jag mig redo att försöka förlåta. Det är det enda sättet att inte låta honom ha någon som helst makt över mig, är att göra just det.
(Hela inlägget finns i en annan blogg, kommentera med er mail adress, facebook eller twitter så kan jag skicka adressen till er. Varför jag valt att göra en ny blogg är för att jag inte vill att vissa människor ska läsa och jag hoppas att er jag sagt till att inte läsa min blogg känner er väldigt träffade nu punkt )