Jag tror jag sakta men säkert börjar insé något.. Eller, jag tror jag redan har förståt det någonstans inuti mitt huvud, men att jag samtidigt sätter in så många "falska" tankar, för att inte låta det nå mig.. Men nu börjar tankarna brottas med varandra, och jag insér att jag faktiskt bara lurar mig själv om jag fortsätter såhär, vilket inte bårdar någon något gott..
SÅKLART, känner jag något för honom. Nähe!?!?!! wake up call 911. Har seriöst trott på mig själv den senaste tiden att jag inte känner något alls, och att han tycker om mig en miljon gånger mer än vad jag tycker om honom.. Har t.o.m. spenderat tid, pratat med andra boys om att träffas och så vidare för att inte låta mig slukas in i hans känslor.. Jag tror det är en slags skyddsmantel jag satt upp, för att jag inte vill låta någon komma inpå mig, men samtidigt mådde jag ju så sjukt mycket bättre de veckorna jag lät honom göra just det. Damn Felicia. Damn you.
Jag måste sluta larva mig med att han inte ser ut på ett visst sätt (hans ögon är ju ändå att dö för?), att han är för seriös (många DRÖMMER om att ha någon som ser sig med dig föralltid), att han är för avundsjuk (jag gör det ju inte direkt lättare med att skicka femmiljonerbilder till hnm som han kan reagera på), och att det är si och så. Jag måste verkligen sluta vara så töntig. so what om jag inte ser oss på samma vis som han gör, ska jag ha alla dessa anledningar för att inte träffa honom i huvudtaget? so what om vi ses en dag, och nästa dag inte, so what om jag träffar någon annan imorgon, om jag så känner för det, men att göra det för att inte falla för honom är ju totalt värdelöst.
Jag måste sluta larva mig med att han inte ser ut på ett visst sätt (hans ögon är ju ändå att dö för?), att han är för seriös (många DRÖMMER om att ha någon som ser sig med dig föralltid), att han är för avundsjuk (jag gör det ju inte direkt lättare med att skicka femmiljonerbilder till hnm som han kan reagera på), och att det är si och så. Jag måste verkligen sluta vara så töntig. so what om jag inte ser oss på samma vis som han gör, ska jag ha alla dessa anledningar för att inte träffa honom i huvudtaget? so what om vi ses en dag, och nästa dag inte, so what om jag träffar någon annan imorgon, om jag så känner för det, men att göra det för att inte falla för honom är ju totalt värdelöst.
Många brukar lura sig själva till att bli kära i någon, jag lurar mig själv till att inte bli det.. Eller egentligen, så är jag med handen på hjärtat inte det heller, men jag älskar mig själv med honom. Jag älskar hur de känns som att jag flyger rakt in i en film när jag är med honom, och kommer ut ur filmen när jag inte är det. Kanske bara ska låta det få vara lite så, jag behöver inte vara på någon vakt eller känna mig låst, för jag kan träffa vem jag vill, jag kan vara helt förälskad idag och inte lika förälskad imorgon. jag måste låta mig vara "fast i ett moment" och känna massa saker just då, utan att känna mig tvungen till att känna det dagen efter, för det är så jag fungerar. Och det är okej just nu.
Längtar verkligen tills att bara få mötas av den där blicken igen.. De kommer vara guldvärt. ♥
<3 <3 <3 <3 <3